Utkast: Filosofiska rummet ...

4 juni 09:

Som sagt; måste bli bättre på att skriva kort. Eller helt enkelt lite i taget. Här ett utkast från i lördags morse, som jag ska försöka fortsätta på när jag skrivit dagens paddlartankar. Och publicerat mer ofärdigt skräp.

Här från i lördags:
Filosofiska rummet är inte alltid så kul, (särskilt tråkigt kan det bli när det bara är filosofer som filosoferar om filosofiska frågor - men det händer lyckligtvis inte så ofta nu). Men just i denna stund pågår ett oerhört intressant samtal mellan riktigt kloka människor; Eva Engquist, Andreas Ekström,Sigrid Combüchen och programledaren Lars Mogensen. Det handlar om effekterna av en tvittrande, chattande och bloggande mänsklighet.

Framförallt fastnar jag för den revolutionerande intressanta tanken att vi nu har gått in i tid av seriekoppling, inte så mycket av en massa datorer, utan av en massa människors tankar. Andreas Ekström berättade att mycket av det som utvecklar sig till djupa samtal på nätet och kanske resulterar i nya frågor i samhället, kan börja som ett twittersamtal kring någon total trivialitet, men utvecklas av alla som råkar blanda sig i på ett sådant sätt att ingen kan ta åt sig äran av de djupsinnigheter som kommer fram, men de är alla mer eller mindre involverade i utvecklingen av dem. Som ett riktigt kreativt samtal kring ett fikabord, men med större möjligheter att hålla fast i produktiva tankespår, ge chans till lite extra tanketid innan man formulerar sig och med ständiga möjligheter att involvera fler och fler och fler tänkande hjärnor, som kan vara engagerade i den idé som för ögonblicket dryftas.

Jag måste nu testa en tanke kring internet som ett nytt steg i livets utveckling. Hjälp mig om jag kör fel!

Alla evolutionsbiologers husgud - Richard Dawkins, han som myntade begreppet den själviska genen - har utvecklat Darwins i grunden busenkla, men fullkomligt revolutionerande tanke om livets utveckling genom det naturliga urvalet (ordet "naturlig" är värt en hel bok, den ska jag skriva nån gång) till en ännu mer allmängiltig och genial tanke om att det är fullt möjligt att finna nya livsformer obesläktade med det organiska livet om vi definierar en livsform som någonting som kan fortplanta sig, utvecklas och växa till mer komplexa former genom ett ständigt naturligt urval. Och han ger själv ett förslag på en sådan livsform; människans idéer. En idé som finns i en kommunicerande mänsklighet fungerar på liknande sätt som en gen i en biologisk miljö; är den bra kommer den att kopieras. Eller rättare sagt; i denna teori, liksom i evolutionsläran, finns inget bra eller dåligt. Måttet på framgång är bara reproduktionsförmågan. En "bra" gen lyckas reproducera sig - just då, i den miljö den befinner sig. T.ex. sittande ihop med vissa andra gener som bidrar med nödvändiga byggstenar; ett infektionsdugligt skal för virusgenen. En grävande kropp för daggmaskens "dra-ner-löv-gen". Honor som gillar rött för rödhakens röd-haka-gen. En kropp som kan hålla andan under vattnet, för vattenapans sök-dig-till-vatten-gen. Etc.
Det intressanta är att att - bra eller dåligt -tycks detta leda tiil en växande, mer komplex och mer sammanlänkad mångfald. Dessutom - om vi nu ska närma oss vad jag var ute efter, har denna utveckling inte gått i någon stadig jämn lunk genom årmiljarderna. Istället har den på lång sikt snarast utvecklats exponentiellt mot högre komplexitet. Tittar man närmare kan man dock urskilja tydliga språng, när viktiga uppfinningar (genkombinationer) gjorts - t.ex. fotosyntesen, flercellighet, inre skelett, landliv, vingar. Många, för att inte säga nästan alla viktiga uppfinningar är också beroende av vad andra organismer åstadkommer med sig själva och med hela omvärlden. Utan fotosyntesalgernas syreförorening av atmosfären hade inga amfibier kunnat vandra upp på land. Utan uppfinningen av flygande insekter hade ingen mångfald av färg- form- och doftrika blommor kunnat uppstå. Utan människans språk ingen kulturell explosion.

och så kommer det nåt mer om memer
nåt om flockdjur...
och mer om den revolutionerande seriekopplingen av människohjärnor i en helt ny flock-kontext, som håller på att fullständigt krascha hela den gamla evolutionära "meningen" med flocken och göra tvärtom!! Istället för att som under hela den hittillsvarande evolutionshistorien knyta rumsliga små allianser för att försvara oss mot andra rumsliga små allianser har människan plötsligt börjat bjuda ut sin flocklojalitet globalt och samarbeta snabbt och effektivt med alla som vill vara med. Öppen-källkod-programmen är ett fantastiskt exempel på detta, liksom fildelningen och twitterfilosoferandet. Såväl evolutionens som kapitalismens grundbultar förvandlas till rostigt mjöl i denna utveckling och vi har bara ingen aning om vart den ska föra oss. Bara att det är rasande spännande.

Men Dawkins memer lever gott, mycket gott i denna revolution.