Regn i morse.
Ursäkta mina blasfemiska teser om skönhet i förra inlägget. Jag har en dragning åt blasfemier - vet inte om det är att jag av "politiskt korrekta" skäl vill motverka min egen känslosamhet.
Jag minns när jag som tonåring hemma i köket, fullständigt uppfylld av en förälskelse, tänkte att "den dag man kan vetenskapligt förklara kärleken, den dagen ska jag hoppa av denna världen". 
En blasfemi är väl något som kränker det vi i någon mening uppfattar som heligt...? Upptäcker vi att vi uppfattar något som blasfemiskt, har vi också lärt oss något om vad vi själva uppfattar som heligt. Det måste finnas ett värde i att faktiskt uppfatta något som heligt. Och i att lära sig mer om vad som är heligt för oss. Och därmed i blasfemier. :-)
SvaraRaderaKram! Tomas